Scrum-fanboy

Mitt hjärta klappar för Scrum, vilket jag mer än gärna visar för min omgivning när jag börjar i ett projekt. Då jag under mina år som konsult förkunnat min agila kärlek har jag uteslutande möts av glada miner och kommentarer som ”bra för här kör vi minsann med scrum och kanban!”

Till mitt sura förtret visar det sig allt som oftast dock att de egentligen inte använder scrum, kanban eller något annat agilt.
Sure, de flyttar metodiskt runt de små färgglada post-it lapparna och har avstämningsmöten varje dag. Problemet är bara att detta INTE är agil arbetsmetodik utan snarare visuell planering och korta statusmöten. Förvisso är det en del av många agila metoder men med en viktig skillnad: Oftast rapporterar teamet arbetsstatus till teamledaren, inte till sig själva. Det klassiska tricket för att se vem teamet rapporterar till är att som scrummaster inte vara närvarande en dag och se om de fortfarande håller avstämningsmöten.

Min erfarenhet är att i de projekt som löpt hela linan ut och där tyngden ligger på att utbilda och intressera projektmedlemmarna har samtliga projekt levererat i tid och enligt budgetkrav. Mitt scrum-dyrkande ego känner ett behov av att tydligt förkunna vikten av att skilja på visuell planering i scrumtavlor eller kanbanboards och den agila arbetsmetoden.

Genomsyra projektet med kvicka beslut, kontinuerliga leveranser och tidig samt teamledd prioritering. Men först och främst; lead by example. Som scrumledare måste du verkligen leva, andas och tro på agila metoder.