Har man rätt att klaga på kompetensbristen om man aktivt bidrar till problemet?

Många kommer ogilla att höra det jag har att säga om ämnet. Men jag gör det ändå. Att uttrycka frustration när man verkligen försöker och det ändå inte går, är såklart förståeligt. Men annars funkar det inte att klaga. Offerkoftor är, förutom rent destruktivt, bara osexigt på alla sätt.

Sverige kommer att sakna omkring 70 000 personer inom Tech år 2024. Old news. 

Ännu värre är att av alla de kunder jag har varit i kontakt med genom åren vill jag påstå att de flesta bidrar till att förvärra denna situation ytterligare. Såvida man inte har utmanat dem, motparten har vågat lita på dig och dessutom haft mandat att fatta beslut själv.

Rekrytering handlar om att bedöma mänsklig kompetens. De flesta företag, som är tillräckligt stora, använder en HR- eller rekryteringsavdelning som bör veta och ansvara för att hitta och bedöma mänsklig kompetens.

Men det kan ändå vara svårt att välja rätt. Självsäkerhet och ett cv som ”ser bra ut” vinner oftast över potential och mer tillbakadragna personer. Fastän de sistnämnda kanske hade gjort ett bättre jobb.

Även verksamheter som har tillgång till en väl insatt rekryteringsfunktion med kunskaper i psykologi, prestation och beteende och som servar organisationen med kandidater de tror kan vara värda att satsa på, brukar också ha en hel del andra personer som har rätt att tycka något i processen. Och det ska finnas fler personer med i processen som tycker till.

Saknar avgörande kunskap

Problemet är att dessa individer oftast inte har kunskap om drivkrafter, olika sorters kompetens samt individuell- och gruppsykologi. Men de har vetorätt. Och de avgör huruvida en person bör gå vidare i en process eller inte utifrån egna sanningar och upplevelser.

Inköp av konsulttjänster är i allra högst grad en form av rekrytering. Men kraven på de som rekryterar är i många fall skrämmande låg. I värsta fall är det inköpsavdelningen som sållar bland kandidaterna som ens presenteras vidare för uppdraget. En avdelning som inte har som främsta uppgift att se skillnad på individer, varför någon troligtvis kommer att prestera bättre än en annan eller vilka personer som lär sätta sig in i nya kontexter och tekniker snabbast. Där det överlag saknas utbildning inom prestationsinriktad psykologi och beteendevetenskap. En avdelning vars mål är att pressa priset på en vara. 

Makten att förändra ligger hos slutkunderna

Konsultbolag kan inte anställa annorlunda om inte slutkunderna köper tjänsterna. De senaste åren har konsultmäklarna vuxit explosionsartat. Självklart är det superbra om de kan förenkla för slutkunderna att framgångsrikt navigera i djungeln av leverantörer.

Men det som tidigare möjliggjorde för konsultbolag att kompetenssäkra, alltså att anställa juniora medarbetare med potential som bolaget över tid lärde upp och utvecklade till seniora konsulter, har helt omkullkastats i dessa processer. Längst erfarenhet till lägst pris är de som vinner uppdragen som mäklas och inte säljs direkt på slutkund. Det finns inga incitament eller marginaler att lära upp, lära ut och att kompetenssäkra på sikt. Men klaga på att vi saknar kompetens, det sker. Ofta och högt.

• Hur många avrop släpper in juniorer? (0-3år) Näst intill inga.
• Hur många avrop släpper in deltidsanställda (vanligast 80 procent)? Näst intill inga.

7 §   En förälder har rätt till förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel för vård av ett barn som inte har fyllt åtta år eller som är äldre än så men ännu inte har avslutat sitt första skolår. Lag (2006:442).

• Konsultbolagen som arbetsgivare måste följa lagen, men slutkunden sätter lagstiftningen ur spel med en mäklare som mellanhand. Är det rimligt att vi på detta sätt kan undergräva svensk lagstiftning?
• Är det befogat att undergräva den totala kompetenssäkringen utan långsiktigt ansvar i frågan? Priser går att pressa på ett sätt som gör kompetensbyggnad och kompetensdelning omöjlig. Incitamentslösningar för att möjliggöra det finns inte heller.

Massor att göra för den som tar ansvar

Det går att ställa krav åt alla håll. En slutkund som på riktigt vill ta ansvar för sin del i samhällsutvecklingen bör ställa krav på sina mäklare att hitta de konsultbolag som verkligen försöker att göra just det. Och faktiskt välja de bolagen.

En mäklare med utbildad rekryteringskompetens bör samtidigt utbilda och ställa krav mot sina kunder att steppa upp. Annars är det bara tomma ord. Och tomma ord bidrar inte till någon förbättring.

Konkreta förslag på uppdragsformuleringar som gör skillnad: 

• Sätt alltid ett intervall om 75-100 procent omfattning ifall det avser klassiska “heltider”. En persons 100 procent är ändå en annan persons 50 procent. Du vet faktiskt inte vem som levererar bäst förrän du har haft dem på plats.
• Presentera alltid en junior + en senior person i ett team tillsammans.
• Kravställ att både slutkunder och leverantörer måste kunna uppvisa hur många juniorer de har möjliggjort under sina projekt och i sina team under varje given period.
• Kravställ att slutkunder och leverantörer aktivt måste redovisa på vilka sätt de arbetar för att släppa in kvinnor och andra etniciteter i sina projekt och team.
• … och måste det verkligen vara svenska som krav på merparten av alla uppdrag?

I en drömvärld hade jag använt konsultmäklare i en betydligt större utsträckning än vad jag gör när jag bygger mitt bolag. Jag har inte tiden som krävs för att bygga direktkundsrelationer i samma takt som jag kan anställa, vilket gör att jag tvingas dra ned på anställningstakten. I ett bolag som faktiskt vill arbeta med att öka jämställdheten och mångfalden inom tech-branschen, något vi är i desperat behov av. Det är absurt. 

Halveringstiden på teknisk kompetens anses nu vara mellan två och tre år (World Economic forum). Varför letar du då ens efter folk som har gjort samma sak sedan tidernas begynnelse?

Ska du klara dig framöver behöver du människor som tar till sig ny information och nya sammanhang. Snabbt. Innan den kunskapen har halverats igen och du måste ha hunnit i kapp på nytt. Det enda som kommer att vara ständigt sant framöver är att du alltid kommer att ligga efter, i allt. Frågan är bara hur snabbt du kommer i kapp i de kontexter du ställs inför. Detsamma gäller alla omkring dig. Dem du ska anställa.

Rekrytering är makt

Samtidigt är det nyckeln till all form av samhällsförändring. Vem blir insläppt? Vem premieras? Och vem erhåller en befordran till nästa samhällspåverkande roll.

Det är dags att dra upp huvudet ur sanden och ta fram gemensamma krav samt arbetssätt för hur vi ska hantera detta om vi vill ha en bättre framtid, där fler släpps in, fler perspektiv får ta plats och där den så kallade kompetensbristen kan motverkas.

Ja, det ställer högre krav på oss som bolag. Det ställer högre krav på er som individer. Men det är det enda sättet om vi ska lyckas. Det är antingen det, eller att sitta kvar i baksätet och beklaga sig med offerkoftan på.

Som sagt. Sjukt osexigt i min bok.