Varför fortsätter IT-branschen att ta betalt per timme? IT-leverantörer har problem med att timdebiteringen inte har ökat de senaste åren trots att lönekostnaden, som är den största kostnadsposten, ökar år efter år.
I ramavtal erbjuder IT-leverantörerna sina tjänster för ner till en krona per timme. Hur trovärdigt och rimligt är detta?
Finns det då inget annat sätt att ta betalt för IT-tjänster?
Allt fler IT-leverantörer letar efter alternativa sätt och inom infrastrukturella IT-tjänster har det sedan länge använts normaliserande mätetal typ MIPS, antal åtgärdade helpdesk-ärenden, antal PCs etc. Hur är det då inom applikationsdelen? Finns där ett behov av något annat sätt än kostnad per timme?
I Sverige köps systemutvecklings- och applikationsunderhållstjänster oftast med betalning per rapporterad timme. I en del fall sker detta med ett fastprisavtal, men det är relativt ovanligt.
Hur ser det ut utanför Sverige? Många avtal baseras på timkostnad eller undantagsvis i fastprisavtal. Men det finns även ett annat sätt, nämligen att ta betalt per funktionalitet som utvecklas eller underhålls.
Normaliseringsmåttet kallas Function Points (FP) och skapades ursprungligen av IBM för drygt 30 år sedan, i syfte att förbättra estimaten av IBMs systemutvecklingsprojekt. IBM behövde få bättre kontroll över utvecklingsprojektens levererans av nya mjukvaruprodukter till marknaden.
Metoden för Function Points (FP) togs efter några år över av en internationell organisation, IFPUG, och den har därefter utvecklats och används numera till såväl estimering av utvecklingsprojekt och applikationsunderhåll som benchmarking och outsourcing. Metoden blev ISO-godkänd, ISO/IEC 20926, för 10 år sedan som ett mått på användarfunktionalitet.
Function Points används världen över och det finns lokala användargrupper i Brasilien, Australien, Sydkorea, Indien, Storbritannien, Italien, Frankrike, Tyskland, Holland, Danmark, Finland och Sverige etc.
Exempel på länder där inköp av systemutvecklings- och underhållstjänster sker baserat på kostnad per FP är Brasilien, Australien och Sydkorea. I respektive land har en historik byggts upp som visar vad olika typer av systemutveckling och underhåll bör kosta per FP.
I Brasilien var det den offentliga sektorn som för mer än tio år sedan insåg att ett alternativ behövdes till att betala per timme. Där använder numera över 100 verksamheter och privata företag Function Points i sina leverantörsavtal.
Alla större outsourcingleverantörer i Indien är beredda på att skriva avtal baserat på kostnad per FP, men verkar fortfarande föredra timkostnad i avtalen. Det beror med all säkerhet på att det är lättare att sälja in ett lågt timpris.
Men det kunden inte har i åtanke är den totala kostnaden. Har kostnaden för hanteringen av outsourcingtjänsten och den del av processen som sker inom företaget tagits med? Är antalet timmar som debiteras rimligt? Sker besluten på samma sätt när de till exempel ska lämna in sin bil på service? Väljer de då den med lägst timpris för en mekaniker eller väljer de den som har ett konkurrenskraftigt totalpris och kvalitet för en jämförbar service?
Sverige ligger långt fram inom IT på många områden. Varför fortsätter vi då att köpa IT-tjänster inom systemutveckling och förvaltning på ett konservativt sätt när det finns alternativ som kan ge mervärde både för leverantören och kunden?
Gästbloggare - Pierre Almén
Gästbloggare - Pierre Almén
nov 15 2024 · Konsult
nov 08 2024 · Konsult
nov 05 2024 · Konsult
okt 30 2024 · Konsult
okt 24 2024 · Konsult
okt 16 2024 · Konsult
okt 01 2024 · Konsult
sep 26 2024 · Konsult
sep 03 2024 · Konsult
aug 29 2024 · Konsult
aug 27 2024 · Entreprenörskap, Konsult
aug 20 2024 · Konsult